Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Hermer och Waldenberg hade nu tillbragt något mei
än en vecka på prestgården. Lindorm förbättrades dagligen
och började redan stundtals gå uppe. Lif och färg hade
återvänd t, ögat syntes eldigare, hans höga, smärta figur hade
upprätat sig och återtagit sin forna spänstighet, sitt lediga
behag, och på hans höga panna och i hela hans väsende
tronade åter denna distinguerande värdighet, hvilken, i fall
den borttog någon del af den bländande ungdomsfriskheten
hos en tjugufemårig man, likväl fullt ersatte denna. Med
ett ord: en förvånande förändring hade försiggått med hela
hans varelse, både till kropp och själ. I hans blick låg väl
ännu något svärmande, en följd af öfverståndna sorger, men
det dystra, mörka uttrycket syntes icke mera.
Det var en morgon efter frukosten som Hermer för
första gången vågade vidröra ett ämne, det man hittils
omsorgsfullt undvikit. Det angick Gonstances begrafning. Hon
stod ännu bisatt i kyrkans kor.
»Hvad beslutar herr baron», frågade Hermer, »skall
den långa och besvärliga flyttningen till Hamringen verklligen
företagas? Sannerligen’ synes mig icke detta blifva ett allt
för svårt värf. Skulle hon icke sofva lika godt på ett annat
ställe, om icke här, så på vår kyrkogård i Effenbo? Den
är ju skön. Låt henne hvila der!»
»Hvad», yttrade baronen, och en stark rodnad
flammade öfver hans ansigte, »skall jag föra min döda hustru dit,
Gustaf Lindorm. I. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
