Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hausen leende. »Kasta nu din röda krepp-långschal öfver
axlarne och låt mig knäppa på dig detta hvita, sköna
perl-band, som jag bar på min förra bröllopsdag! De hvita
per-lorna passa väl till dina sexton år.»
»Tack, tusen tack, allra sötaste, snällaste, frikostigaste
Bertha ... men du skall icke alltid säga, att jag är sexton
år! Jag blir ju sjutton om ett par månader. Derföre borde
du snarare nämna det senare... Seså, nu är jag färdig:
jag skall blott fästa den här resedaqvisten i skärpet... Tyst,
går ej någon i förmaket? Jo, ganska säkert! Skall jag
gå in och taga emot de ankommande?»
»Gör det, min engel!» svarade fru Marshausen. »Jag
kommer icke att dröja länge, endast så mycket som behöfs
för att kasta ett öga öfver tillredelserna till supén.»
Systrarna åtskildes för att hvar på sitt håll uppfylla
sina pligtér. I förmaket gick kyrkoherden Werner ensam, 1
en tankfull ställning, fram och till baka med händerna på
ryggen.
»Välkommen, herr kyrkoherde!» sade Louise med
intagande vänlighet. »Vi äro väl ej så lyckliga att få se
någon från Rosendal?»
»Nej», svarade Werner med en allvarsam helsning, »der
är för närvarande ett verkligt sorgehus.»
»Så grufligt ledsamt... Men jag hör nya gäster der
ute...»
Louise öppnade dörren, och der stodo nu alla fyra
herrarne från Björkö, nedstänkta och dammiga, bugande och
komplimenterande.
»Söta Louise, mest förtjusande bland gracerna»,
hviska-de Arthur, under det hans ögon voro ännu långt vältaligare
än hans läppar, »skaffa oss ett rum i största hast! Vi
be-höfva upphjelpa vår toalett, hvilken genom en
vederstygglig händelse råkat i högsta obestånd.»
»Man ser på er», svarade hon och mönstrade dem med
sina skalkaktiga blickar, »att ni varit utsatta för något
obehagligt äfventyr. Men hvar ha vi dagens hjelte .. . hvar är Holk?»
Gustaf Lindorm. II. ’ 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
