Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på obehaget af hemfärden och herrarnes möjliga lynne jemte
dermed förenade följder af olika slag. Vi kunna gerna för
några ögonblick taga detta i närmare skärskådande, och
alltså börja vi med vagnen nummer 1.
Man har nyss makat sig i ordning. Frun lutar sig mot
ena hörnet, herrn famlar omkring i mörkret efter hennes
hand och säger vid det ömmaste lynne i verlden: »Fan så
treflig värd, den Holki En här... här... härlig afton,
lilla Sofie, var det ej så?»
Frun svarade icke. Hennes erfarenhet var ännu ringa:
hon grät sakta, ehuru hon försökte att qväfva detta utbrott
af sin sårade känsla, for att icke såra sin man.
»Hur är det med min blomma ... jag tror daggen redan
börjar falla. Fy, sådan svaghet! Det der duger ej. Ett
par glas i ett godt lag, hvad betyder det? Jag är ju
alldeles redig, blott en smula lyftad ., litet ondt i hufvudet i
morgon, det är allt sammans.»
»Det är icke allt!# -sade den unga frun, nu snyftande.
»Nå, hvad är det då mera?»
»Hvad är det mera? Skall icke tjenstfolket se sin nye
husbonde i en belägenhet, som kommer mig att förgås af
blygsel? Skola de icke begagna sig af ett dåligt exempel?
Skall du icke i morgon, såsom sist, vara mycket sjuk och
ur stånd att sköta den mängd af göromål, som nu äro
hopade på dig? Ack, jag kan visst icke uppräkna allt.»
»Jag tycker likväl», sade herrn skrattande, »att du gör
det förträffligt. Men, lika godt, jag blir icke ond på dig.
Du är den allra förträffligaste hustru, ja, du är en verklig
klenod. Jag vill, på min ära, icke byta bort dig mot femtio
andra. Men du hade allt bra besvär ändå, innan du fick
mig fängslad i dina nät. .. Ah, jag kommer nog i håg: det
var på en soaré hos... hos, hvar... var det nu,,, ja,
hvar... var det, som du blef så kär i mig?»
»Tyst, för guds skull, bäste Adolf», bad den unga frun
i oändlig ångest, »kusken kan ju höra bvart ord! Jag ber
dig ... tig då!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
