Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutade sina nyheter, föll Waldenberg baklänges mot soffan,
fick en stark blodstörtning och låg sedan alldeles utan lif,
såsom det tycktes, öfver en qvart. När han, efter alla
jungfru Wings försök, tillqvicknade, förmådde han ej tala, utan
hviskade blott, då han ville något.»
Georginas sinnesrörelse var djup: heta tårar sköljde
hennes kinder. »Gode Waldenberg», suckade hon,
»hvar-före skall det alltid gifvas smärtor! O, jag förstår honom
nog... du såg ju och talade med honom, Willy?»
»Ja, Gina, jag fick komma in, så snart jag begärde
det. Men, store gud, hvad det grep mig, ty nu begrep jag
hvarföre han var så dålig. Hans vackra, goda ögon voro
insjunkna, kinderna hvita som snö, men det vänliga leendet
var qvar. Jag rigtigt störtade fram till sängen och slog
mina armar om hans hals och bad honom vara välkommen.
Sedan så sade jag — för jag visste nog hvad som skulle
trösta honom —: ’Mamma och syster helsa så mycket, och
Georgina, som varit litet dålig, men nu är utan all fara,
längtar rigtigt efter herr Waldenberg,’
»Är hon utan all fara?» frågade han, och ögat fick
strax något af sin forna glans igen. ’Är detta verkligen
sant, min hederlige Willy?»
»Ja, det är så säkert som att hon ber, att herr
Waldenberg så fort som möjligt reser öfver till oss.., Vi visste
ej om sjukdomen.»
’»Jag är bättre nu, Willy, min snälle gosse’, sade han.
’Åh, det blir ej så snart slut med mig. Men ännu är jag
mycket matt; jag hoppas dock, med guds hjelp, att i
morgon kunna resa öfver till Rosendal. Då fröken Georgina
önskar det, blir det för mig ett dubbelt nöje ... säg henne
det, Willy?’»
»Ja, det skall jag visst göra, bäste herr Waldenberg»,
svarade jag, »och sedan jag farit öfver och lugnat mamma
och Gina, så kommer jag igen och blir här i afton och i
natt, ty så ensam får herr Waldenberg icke vara/»
»Tack för det, min käre vän!» Han såg glad ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
