Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, de reste i dag på morgonen 1» svarade en gammal
jungfru, regentinna i grytregionerna.
»Reste?» frågade Arthur förvånad. »Hvart då?»
»Till Banfors, der fruns föräldrar bo. Det kom ett ilbud
i natt med underrättelse att fadern fått slag, och bref, att
frun och,mamsell skulle komma hem genast. Och så foro
båda två, helt tidigt på morgonen, sedan frun lemnat det här
brefvet, som jag just nu skulle ha skickat till Björkö.»
Den stackars Arthur var stum af ledsnad att nödgas
fara utan afsked, utan att få se en skymt af Louise. Nej,
det var för hårdt, det var nästan mer än han tyckte sig
kunna uthärda! Med ovilliga steg återvände han, sedan han
stoppat brefvet på sig, till Bloms för tillfallet lånade gigg,
och han var redan ett godt stycke utom alléen, då det föll
honom in, att han icke frågat hvar Banfors låg.. kanske
var det icke så långt ur vägen.
Upprymd af denna ljusa idé, vände han skyndsamt om
och uppryckte å nyo köksdörren med den frågan: »Är det
långt härifrån till Banfors?» .. »Sju mil, herr löjtnant!»...
Han slog dörren igen med den fart, att det förekom de
tillstädesvarande liksom ett litet jordskalf skakat tallrikarne
på hyllorna.
»Sju mil!» ropade Arthur, kastande sig helt förtviflad
i åkdonet.... »Ack, min rosenknopp, min rikedom .. jag
lär få god tid att besinna mig, innan mina ögon hugnas med
din åsyn!» Och härvid satte löjtnanten af i fyrsprång
liksom han haft alla småtrollen efter sig.
Hofrättsnotarien stod på gården och roade sig med
målskjutning, då Arthur sprängde in genom porten som
en kurir.
»Hvad står på?» ropade han temligen vresigt. »Se,
så löddrig hästen är, och giggen ser ut som om du legat i
diket med den!»
»Min bäste Blom», svarade Arthur, hvilken nu var lätt
retad, »haf den godheten att låta värdera skadan för både
häst och gigg! Jag skall med särdeles nöje ersätta begge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
