Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och der lågo de nu båda, på hvar sin soffa, midt emot
hvar andra. Hennes blick var häftad på’hans anletsdrag,
hvilka under den lätta sömnen antogo sitt naturliga uttryck
och åter öfvergötos af de röda blommor, som beklagligtvis
lyste på hans kinder. Då Waldenberg uppslog ögonen, satt
fru Hermer vid hans sida. Willy stod bredvid henne. Med
ett uttryck af förundran såg han sig omkring, och hans blick
häftades slutligen på Georgina. »Hvad är detta, hvad har
händt?» sade han och lade handen öfver pannan. »Ah,
jag mins!» Han uppreste sig hastigt. »Förlåt, förlåt...
min helsa är mera klen än någonsin. Jag rår icke för
min ohöflighet.»
»Tala ej så, min bäste Waldenberg!» yttrade fru
Hermer med sitt vänliga leende. »Vi beklaga af hjertat, att
en så ung man, en så god menniska skall lida så mycket.
Min Hermer rekommenderar i sitt bref herr Waldenberg till
vår synnerliga omsorg, och det skall vara mig ett sant
moderligt nöje att kunna göra något. Derför skall herr Waldenberg
också, så mycket göromålen tillåta det, vistas här hos oss.»
»Ack, min fru, denna godhet rör mig på det
innerligaste!» stammade Waldenberg. »Den kommer att göra
mig mycket godt. . . eller snarare mycket ondt!» tilläde han
inom sig.
»Så mycket bättre .. och nu förordnar jag, att min
lilla anrättning skall» — hon visade på en bricka — »utan
invändning förtäras.»
»Ack, nej, min bästa fru, jag ber, låt mig slippa . . .
jag är icke i stånd dertill.»
»Men det måste ske. Det får ej gå som med
chokladen!» sade fru Hermer förmanande. »Seså, ni skall vara
lydig och dricka en kopp buljong.»
»Och se nu, herr Waldenberg», inföll Willy, »att Gina
lagar till deserten. Skalar du ej den der astrakanen för
det ändamålet?»
»Jo, det är verkligen meningen!» svarade Georgina med
ett småleende, från hvilket en hel ström af lifskraft tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
