Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJETTE KAPITLET.
Några dagar voro förflutna.
Waldenberg hade tillbragt dem på Rosendal, der han
bebodde Hermers eget rum, det mest trefliga af alla i
anseende till den valda boksamling, det innehöll. Han hade
nu uppvaknat liksom till ett fullkomligt nytt lif. Han visste
väl, att det var blott skenbart, men det var ju dock en
rik skänk af den store gifvaren, en sällhet utan mått, att
vara upptagen som medlem i en slägt, hvilken var honom
så dyrbar. Han förmådde nu bättre beherska sina känslor:
ej en blick eller rörelse förrådde hans hjertas tillstånd. Och
att hans sällskap, på en gång underhållande och angenämt,
roade Georgina, syntes lätt på alla de små uppmärksamheter,
hon egnade honom, hvilka tjenade att både tjusa och vagga
hans hjertas oro till ro, oaktadt han fullt kände, att de blott
voro ett uttryck af vänskap och välvilja.
Waldenberg begärde icke mera af lifvets lycksalighet.
Hans själ, skild från all låg sjelfviskhet, kunde icke önska,
att Georgina skulle ha delat hans känslor. Allt var bra.
Han fick se henne så mycket han ville .. han fick höra
hennes sång, hennes spel. Hon höll ju af honom såsom en
kär vän, den man värderar för dess goda egenskaper. Och
slutligen: hon kände hans kärlek och lät den i all stillhet
fortlefva liksom den ensamma blomman, hvilken lemnas i
ostörd frid. Hvarför nedtrampa den? Hon blomstrar ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
