Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos Gustaf. Han gjorde henne då några vidare frågor och
erfor lätt af hvad skäl Hedda rekommenderade herr Dalberg:
de hade i hemlighet varit förlofvade ett par år. Lindorm
ville gerna uppfylla Heddas önskan och derigenom belöna de
trogna tjenster och den varma tillgifvenhet, hon egnat sin
unga matmoder. Mannen blef antagen till faktor och en af
de yngre pretendenterna till hans medhjelpare.
Sedan denna sak kommit i behörig ordning och faktor
Dalberg blifvit installerad i sin nya befattning, kom han
följande morgon till Lindorm och anhöll i laga form om
mamsell Heddas hand. Emedan han länge sedan fått brudens
bifall, följde patronens af sig sjelf. Gustaf anslog en artig
hemgift åt Hedda, hvarefter hölls lysning och bröllop, och
det nygifta parets lyckliga utseende lemnade förhoppning, att
äfven inom Hamringens mörka murar huslig glädje och
tref-nad skulle uppblomstra.»
»Gud vare lof», sade fru Hermer, »att den stackars
Hedda fick en sådan belöning för all den jemmer, hon
utstått! Det fägnar mig af hjertat. Men hvad företog ni er
sedan ? »
»Sedan sysselsatte vi oss liksom förut med
revideringen af öfverjägmästarens papper och stälde alla böcker och
räkenskaper, skulder och fordringar på redig fot. Gustaf
får en ansenlig afkastning från Hamringen och kan nu,
såsom egare af tvenne stora egendomar, anses för en man
med betydande förmögenhet, som också kommer att gifva
honom ett betydande anseende vid allmänna frågor.»
»Ja, ja, det kan väl vara godt och väl att hafva
förmögenhet, men huru står det till med hans lynne?»
frågade fru Hermer. »Fortfar den der olyckliga mjeltsjukan ännu,
så har han ej mycken glädje af sitt jordiska goda.»
»Nej, dermed är ingen fara!» svarade Hermer. »Sedan
han lemnade sjuksängen, har han förjagat de mörka
grubblerierna, hvilka förut uteslutande upptogo honom och
hvar-till han hade rik anledning. Han är nu lugn och mera
tref-lig, mera hjertlig och angenäm i sitt väsende. Visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
