Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET.
Följande dag var en så utomordentligt stark snöyra,
att Georgina, der hon stod vid fönstret, icke ens kunde
upptäcka en skymt af Engelviken, än mindre af dess invånare.
Med en högst obehaglig känsla af ledsnad infann hon sig i
frukostrummet.
»Jag hoppas, att pappa sofvit väl?» sade hon med en
tvungen gäspning, för att svara något på styffaderns vänliga
helsning.
»Förträffligt, min lilla Georgina! Men, upprigtigt
sagdt,-ser det ej ut som du gjort det samma.»
»Nej, , jag tillstår, att den olyckliga Constances bild
sväf-vat för mig hela natten: jag kunde knappast tillsluta ögonen.
Men så tänker jag taga min skada igen och sofva nästan
hela dagen i stället.»
»Du ärnar då vara mycket oartig mot våra gäster»,
anmärkte Hermer leende, »och jag gissar, att Lindorm blir
bra förundrad deröfver.»
»Ack, huru kan pappa tro, att baronen ger sig ut i
ett sådant väder? Vägen är ju alldeles igenyrd.»
»Det blir nog lugnt emot middagen!» menade Hermer,
sjelf så lugn, att Georgina tyckte sin herr far vara en gruf*
ligt flegmatisk menniska. Hon sönderbröt den ena skorpan
efter den andra i sin kaffekopp, blåste oupphörligt, ehuru
kaffet länge sedan var iskallt, men svarade icke ett ord på
anmärkningen om middagslugnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
