- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
320

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen hade fru Hermer, för sin enskilda person, en mängd
svårigheter att uppställa mot resan, såsom hushållet, barnen,
ruskigt väder, dåligt väglag, osäkra isar, svårigheten att resa
om natten, m. m., hvilka Hermer dock kullkastade, den ena
efter den andra, så att det slutligen ej återstod annat än
fruktan för mörkret och isarne. Men äfven denna försvann
vid erinran om den gamla vänskapen med Holk. Det finge
då i guds namn gå: Petter kunde stå på ena meden och
Magnus på den andra, och Olle kunde rida före med lyktan.
Och så skulle den nya vargskinsfallen sys färdig och på det
nya nätet sättas fransar och Brunte skarpskos.. och sålunda
torde det väl ändå låta sig göra.

Läsaren bör icke förundra sig öfver uppstaplandet af
dessa små husliga berg, skapade af sandkorn. Fru Hermer
hörde till det slags hustrur och mödrar, hvilka äro allt för
sitt kall, och för dem blir det en vigtig sak, om de någon
gång skola lemna de bestyr, som de icke tilltro någon annan
att sköta. Men hafva de en gång blifvit öfvertalade härtill
eller sjelfva inse nödvändigheten af ett undantag från
sakernas ordning, måste en sådan händelse nödvändigt
behandlas såsom en mycket vigtig sak.....

Ett par dagar före den utomordentliga färden af nio
Qerdingsväg gingo Lindorm och Arthur öfver till Rosendal,
för att rådgöra med sina vänner om planen för resan.

»Herrarna åka naturligtvis till samman!» sade Hermer
med ett skämtsamt leende, då han hörde huru Lindorm, litet
förlägen, vred och vände på ämnet, utan att komma till
målet.

»Nej, derpå ha vi icke tänkt!» svarade baronen. »Jag,
för min del, hoppades att, Georgina kan hända ville tillåta
mig att köra för sig. Min släde är väl försedd. . det
känner du, min bäste Hermer!»

»Det nekar jag icke!» genmälde denne. »Du sitter der,
Georgina, lika varmt som här i rummet, ja, kanske några
grader varmare. I fall du, på försök, vill taga termometern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free