- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
359

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nuftiga fruns ögon upp och ned genom salen, för att se
huruvida man redan stält upp sig, då allt hopp ännu icke
var ute.

»Men hvar har Holk fått fatt på denna mängd
officerare?» frågade Lindorm Arthur, under det de arm i arm
vandrade upp pch ned genom salen, och i frågan låg en
liten tusendedel af den oro, hvilken åter började grassera i
hans hjerta samt nu till en viss grad öfverflyttat sig i den
blick, hvarmed han betraktade den grupp, som nästan
alldeles spärrade vägen till Georgina.

»De äro från staden och orten här omkring!» svarade
Arthur obekymrad. »Vi militärer äro, som du väl vet, den
ståtligaste prydnaden på en bal och de mest välkomna
dansörerna. »

»Derpå tviflar jag icke!» genmälde Lindorm kort. »Jag
undrar endast, att icke dansen börjar. Hvem skall öppna
balen?»

»Det förmodar jag skulle tillkomma mig och min
rosenknopp», sade Arthur leende, »ty Holk och hans fru dansa
icke förr än senare. Men hör, nu ge valdthornen signal
till början! Vår värd har befalt, att vi skola begynna med
en vals och icke med den tråkiga angläsen... Men dansar
icke du?»

»Det kan du fråga, Arthur!» svarade Lindorm
förtryt-samt. »Så länge jag bär sorg efter Constance, dansar jag
icke.»

»Ack, förlåt mig, jag glömde det!»... Arthur var
redan vid andra ändan af salen: lifvande toner hänförde och
bortförde honom i den glada hvirfveln.

Lindorm drog sig till en af dörrarne, der han kunde
öfverse den lysande samlingen. Den grupp af herrar, som
omgifvit Georgina, hade skingrat sig. Blott en stod qvar:
det var en lång, vacker karl, i lysande uniform, med en
orden på bröstet. Han bjöd henne handen, och utan att
afvakta något annat par, öppnade han balen med en mans
utseende, som tyckes anse detta vara en honom naturligt

Gustaf Lindorm. II. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free