Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gina är dessutom stark, när det behöfves. .. hon kan såle*
des gerna få titta upp.»
En innerligt tacksam blick föll från Georginas öga först
på modern och sedan på Lindorm, som förstod den och tyst
och hjertligt tryckte hennes hand. Sedan ledsagade han dem
till Waldenberg ... I yttre rummet stannade de ett
ögonblick. Lindorm kände darrningen af Georginas arm, som
hvilade på hans, och han bäfvade, då ljuset, som betjenten
bar före dem, med sitt flämtande sken föll på hennes
an-sigte • . . Det var mycket blekt, och häftig smärta lästes deri.
Med en lätt suck öppnade baronen dörren till sjukrummet.
Der syntes denna hemska halfskymning, hvilken gör ett så
djupt intryck, då man inträder i ett sådant. Ett ensligt ljus
från en glaslampa i taket belyste den dystra omgifningen.
Hos den sjuke befunno sig endast Hermer och Willy,
hvilken senare satt gråtande på golfvet vid sängfötterna. En
dödstystnad rådde här, afbruten endast af några sakta
klagande ljud från den arme Waldenberg. På tå nalkades
fruntimren ... deras steg hördes icke pä den mjuka mattan . ..
och der låg han nu, utsträckt, blek som en nyss afliden,
med en bindel om hufvudet, öfver hvilken de vackra, bruna
lockame nedföllo. Ögonen voro tillslutna, de milda
ansigts-dragen vanstälda af smärta, tunga andetag rosslade dofva
och klagande öfver de bleknade läpparne, bröstet arbetade
långsamt och tungt. . . Detta var Waldenberg.
Ett genomträngande »ackl» undföll Georginas läppar.
Den tanken smärtade henne outsägligt, att det var för
hennes skull han nu led så bittra plågor. Hon hade, innan
hön från Engelviken reste till bröllopet, på morgonen smugit
sig upp och sett den salong, i hvilken Waldenberg så träget
arbetat, och första blick, hon fäste derpå, förverkligade den
bild, hennes inbillning utkastat. Huru djupt rördes hon icke
då af hans ädla kärlek! Men nu, när hon såg honom så
vanstäld, en bild af den nära upplösningen, och allt detta
för henne, då var det som om en hel verlds qval lade sig
på hennes hjerta och tryckte det, så att det var färdigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
