Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Willy, han sofver icke; han frågade nyss om du
var återkommen.»
Waldenberg låg alldeles i samma ställning — allt var
så stilla och lugnt som i hans egen själ. Han uppslog ögonen,
och fäste dem med ett vältaligt uttryck på Willy, Derefter
vändes de’ på henne, som för honom vari^ allt. Med en
lång, outsägligt kärleksfull blick betraktade han ännu en gång
de kära dragen. »Nu», sade han sakta, »är det snart förbi!
O, Georgina, du, mitt hjertas afgud — en enda gång vågar
jag ju nämna dig så, en enda gång under mitt lif, den
första, den enda, den sista . . . Farväl, Georgina. .. Jag
längtar till ro vid din sång. ..»
Hon grep i harpans strängar, och under djup rörelse
sjöng hon tre psalmverser, dem Waldenberg ofta upprepat.
Då de sista dallrande tonerna af den högtidliga sången,
lik en andehviskning förklingat, och Georgina böjde sig ned
att lyssna till Waldenbergs tysta tacksägelse, föll harpan ur
hennes hand... Waldenbergs ande hade återvändt till sitt
hemland.....
Hur ofta har jag trängtat,
Hur länge har jag längtat
Att se den förlåt falla,
Som siarns anlet bar!
Nu rör mig klangens tjusning,
Nu når mig strålens ljusning,
När mig din rost hörs kalla,
När mig din blick ger svar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
