Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verldens bruk stadgat för en enkling att å nyo anmäla sig
som sökande.»
»Jaså*, yttrade iru Hermer med ett utseende och ett
uttryck i sin ton, som just ej vittnade om den fullkomligaste
tillfredsställelse, »var det kanske Gustafs skuld, att Georgina
så tidigt afbröt ett nöje, som alltid varit henne kärt? Hade
jag kunnat anat det, skulle jag varit mindre till freds än med
den försäkran hon gaf mig, att hon slutat af fruktan, att
hennes helsa kunde lida af dansen, då hon så nyligen varit
sjuk. Visserligen föreföll mig denna försigtighet något
ovanlig, men då jag upprigtigt gillade den, tänkte jag icke vidare
derpå. Om förhållandet varit sådant, som hon föregaf, hade
hon handlat klokt, men nu deremot — du får ursäkta min
upprigtighet, Gustaf 1 — var denna Georginas svaghet för
dig icke blott stor, utan oförlåtlig.»
Lindorm rodnade lätt och sade blidkande: »Jag har
långt för detta insett, ja, redan i samma stund jag begärde
det, fann jag, huru orätt det var af mig att önska en sådan
uppoffring af Georgina... Men, min goda mor, jag har
likväl många gånger tackat Gud, att hon var nog ädelmodig
eller svag att möta min önskan. Ty var öfvertygad, att detta
verkade mera välgörande på min själ än de vältaligaste
föreställningar kunnat göra!»
Georgina tryckte tacksamt hans hand, men fru Hermer
skakade missnöjd på hufvudet: »Svartsjuka och misstroende
äro farliga gäster i det menskliga hjertat... eller hvad säger
du, min vän?»
»Hvad kan jag säga annat än amen», inföll Hermer
leende, »då det är du, som predikar. Men du bör besinna,
att detta förändras, då man blir gift. Någon smula svartsjuka
utgör en beståndsdel i en älskares natur... tacka Gud, att
han icke blir jaloux på den luft han andas! Sådant ger
sig dock med tiden, och du får väl ej taga det så strängt,
min gumma, ty jag är öfvertygad, att Gustaf redan nu,
sedan han bär den tryggande ringen på fingret, skulle kunna
se Georgina dansa med halfva östgöta och vestgöta rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
