- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
396

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Med en smula djerfhet är det lätt verkstäldt. .. Hvem eger
egendomen, far?»

»Baron Lindorm rår om Engelviken», svarade bonden,
»och som en förskräcklig mängd folk reser dit, kan nog
herrarne också få herberge der öfver natten.»

»Utan all fråga!» sade den unge krigsguden och gnuggade
händerna af förnöjelse. »Vi känna båda baronen... Kör
på och skynda dig bara!»

»Ja ... ja», mumlade skjutsbonden, »kör på och skynda
dig bara — det hör jag alltid, men drickspengar, dermed
äro sådana herrar som I icke så frikostiga, och derför säger
jag förut, att jag ej kör dit, om jag ej får fulla skjutspengar
fram till Krokens gästgifvaregård.»

»Frukta ej för den saken», tog den äldre af herrarne
till ordet, »spara du bara icke på kamparne den biten vi
ha q var, så skall jag ej heller spara på tolfskillingarne!»

»Nå, sådant låter höra sig ... det kallar jag realt tal!»
och härvid lät bonden sin piska icke blott vifta, utan klatscha
på, till dess hästarne föllo in i skarpaste traf.

»Om du endast visste att tacka gud för den lyckan att
få resa i mitt sällskap», sade den yngre herrn leende, »ty
du vet, att jag är Fortunas gullgosse. Sålunda tillsänder
hon mig alltid, såsom ett bevis af sin huldhet, små trefliga
äfventyr. Hvad kunde väl nu vara kärkomnare och mera
oförmodadt, än att, just i ögonblicket då man behöfver ett
godt qvarter, träffa på en gammal bekant, hvilken säkert
skall mottaga oss med nöje?»

»Det tror jag ock», svarade den andre. »Oberäknadt
någon fallenhet för mjeltsjuka, var Gustaf Lindorm en af
våra förträffligaste studentkamrater: vänfast och säker, alltid
tillgänglig i nödens stund såväl med hjerta som börs: en
ovärderlig karakter. Om honom kan med fullt skäl yttras,
att han var lyckans gullgosse i bättre mening än du. Det
vill säga något att vara född fattig som en skåpråtta oeh
genom arf komma till två sådana egendomar, som han nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free