Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des, då hon kände,’ att hon rodnade. Hon visste mer än
väl hvarföre Kornelli i dag misshagade henne, ehuru hon
ogerna ville säga det. Men uttalade hon det ej, kunde ju
dessa tecken uttydas på ett sätt, som kom hennes guldrena
hjerta att klappa af harm. Med innerlig kärlek fästes hennes
blick på den älskade maken.
»Min Gustaf», sade hon öppet, »du har sett mig rodna
. . . säg mig, så sant vår lycka och frid äro dig kära, om
du anser det såsom något tecken, hvilket kan eller bör väcka
din oro?»
»Nej, min ädla Georgina», svarade han och bortkysste
den tår, som stal sig fram nedför hennes kind, »vid den
allsmägtige guden, det tror jag ’icke! Jag har under två
lyckliga år för väl lärt känna ditt hjerta för att kunna
misstro dess känslor . . . Men jag vill vara upprigtig mot dig.
Hade du icke gjort mig denna fråga, och om du vidare,
vare sig af försigtighet eller andra orsaker, undvikit att
redogöra för det missnöje Kornelli ingifvit dig, skulle din
rodnad inneburit någonting, som kunnat väcka den mörka,
länge sedan insöfda anden i min själ.»
»Du lyfter en börda från mitt hjerta, Gustaf!» svarade
hon och lutade sig lugnad mot sin makes bröst. »Vet då,
att jag vid din fråga rodnade, derföre att denne Kornelli
betraktat mig med ett uttryck i sin blick, som jag afskyr
att se i någon annan mans ögon än dina. Med möda har
jag kunnat förmå mig att visa honom en vanlig höflighet
såsom värdinna, då likväl hans artiga, enträgenhet kom mig
att lifligt önska, att han aldrig beträdt vårt hus.»
»Tack, min älskade Georgina, för din upprigtighet!»
svarade Lindorm hjertligt. »Aldrig, så länge jag lefver och
förtroendets genier skyddande stå vid vår sida, skall det
blifva möjligt för de onda ingifvelserna att insmyga §ig i
vårt paradis. Men hvad Kornelli beträffar, känner jag af
gammalt hans böjelse för galanterier. Ja, jag tror nästan,
att han anser för en ridderlig pligt att förälska sig i hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
