- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
441

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kunna hindra den osaliga handlingen, hvilket Kornelli
skulle gifvit en skymflig tydning, borde brefvet icke afsändas
förrän klockan nära sex, så att allting måtte vara
öfverstån-det, innan Hermer hann fram. Lindorm hade i tysthet
gifvit befallning att tvenne påselade hästar skulle stå färdiga i
stallet och resvagnen blifva utdragen, för den händelse att
någon af dem behöfde skyndsamt resa och komma öfver
Sundet till Danmark.

Med fullkomlig sansning ordnade Lindorm allt, uppsatte
sitt testamente och förordnade Hermer till sin sons
förmyndare. Engelviken bestämdes till Georginas enkesäte och
enskilda egendom. En mängd mindre dispositioner, hvilka
vittnade om hans själs styrka, redighet och förutseende,
slutade handlingen, som den nye förvaltaren och gårdsfogden
undertecknade, med befallning om strängaste tystlåtenhet.
Det sista, han skref, var ett afskedsbref till Georgina, med
hvars upprörande innehåll vi dock icke vilja skaka våra
läsare.

Klockan två infann sig Lindorm som vanligt i matsalen.
De båda makarne åto ensamma, ty Kornelli hade icke velat
gå ner.

Tyst och blek satt Lindorm vid bordet.

»Drick ett glas vin, min älskade!» bad Georgina oroligt
och räckte honom glaset, som hon fylt, men då han förde
det till sina läppar, föllo tvenne stora tårar deruti. »O, gud,
Gustaf, hvad är detta?» utropade hon och sprang upp.

Stum utsträckte han sina armar mot henne och tryckte
henne häftigt till sitt af våldsam sinnesrörelse klappande
hjerta. Deras tårar blandades ... det var en stund af helig
smärta, som genombäfvade deras själar. Den var bitter, men
dock salig, ty ännu var den $elad.

Georgina gjorde ingen fråga: hon såg, att hennes make

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free