- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
7

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Pappa», svarade Alfhild med darrande röst, »befalde
mig att tvätta den och för högtidlighetens skull ställa den
vid biskopens plats.»

»Hm, om det ändå varit vid grefvens; deruti kunde
åtminstone funnits något sammanhang I» mumlade Sebastian
tankfull, och hans inåt rigtade blick syntes genomflyga en
länge sedan förfluten tid.

»Hvarföre just grefvens?» frågade Alfhild, hos hvilken
icke ens stundens fruktan förmådde bekämpa qvinnans
arfsynd.

»Em .. vedergällningen, den skall väl en gång komma!»
yttrade Sebastian nästan tonlöst samt helt och hållet
omedveten, att hans tankar klädde sig j ord, förrän hans blick
föll på Alfhilds ansigte, hvilket återspeglade den högsta
förvåning.

»Jag pratar bara dumheter», sade han hastigt, »tag
upp bitarna, barn, och foga dig med tålamod i den lexa,
som väntar dig! I dag kan det dock ej blifva något, och
innan morgondagen hoppas jag kunna öfvertyga din far, att
hela saken icke är värd att fästa sig vid.»

»Men i afton, kära farbror, då de främmande rest?»
invände Alfhild med en skygg blick på sin gamle vän.

»Äfven då skola vi nog ställa saken till rätta! Haf nu
bara bort skräpet och torka tårarne från kinden, så att de icke
förråda dig i förtid! Var lugn.. jag lemnar dig icke ensam
i sticket.»

Alfhild lydde mekaniskt, och när alla de spridda styckena
lågo i hennes förkläde, vände hon sig än en gång med ett
bedjande uttryck till gubben. Det var något i hans ansigte,
i hans ögon, som hon tyckte bestämdt motsäga de hjertliga
orden, de tröstande försäkringarna, och Alfhilds hjerta blef
dervid allt mera beklämdt. »Bäste farbror Sebastian», bad
hon innerligt, »får jag komma till farbrors rum i afton! Jag
är ju icke mera något barn. Låt mig höra den
hemlighetsfulla historien om pokalerna!»

»Derom är ingenting att höra. Haf nu endast dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free