Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge grefven, hvilken likväl syntes ingenting mindre än road
af främlingens obesvärade höflighet att hålla honom sällskap.
»Hvem kan det vara?» frågade Telma sig sjelf...
»Aldrig såg jag en karl med mera framstående och intressant
utseende. Ack, hvad Albano ser obetydlig ut vid sidan af
denne Herkules!»
Telma suckade. Hvarföre, det frågade hon sig ej, men
någon malörtsbitterhet blandade sig i den känsla, som med
våld tvingade henne att tänka på sin kusins många redbara
egenskaper — egenskaper, dem hon kände i grund och
hvilka lätt borde försonas med en mindre lycklig yta.
»Om han bara icke vore så misstrogen!» fortsatte hon
i tankarna. »Nog forstår jag honom, och jag förstår äfven
mamma, onkel och tant: de mena mig troligen väl alle
samman, men mitt hjerta — ack, det arma hjertat, huru det
uppreser sig, när mamma låter mig förstå, att fattiga fröknar
icke fa hafva något hjerta och icke behöfva hylla andra
känslor än pligtens. Och min pligt, den är att för årslånga
välgerningar, som blifvit bevisade min mor och mig, uppoffra
mitt lif, hela min varelse åt en man sådan som Albano.
Hans sjukliga, vanlottade kropp, hans häftiga, af vrede
glödande väsende uppfyller mig med medlidande, men när
hans blick lågar af en eld, för hvilken . ett annat namn
finnes — då känner jag en afsmak, en bäfvan, en rysning
att bli hans. O, jag ville tusen gånger hellre vagga mig
till evig sömn i vågornas skummande famn, än som Albanos
brud hvila i hans! Men arma, arma hjerta, du måste
lef-vande bisättas i den allsmägtiga pligtens kalla graf.»
Telma väcktes af en påminnelse från sin mor att kläda
sig till middagen. Med en dröjande blick på främlingen och
en flygtig rysning vid åsynen af Albanos ansigte, hvilket
just nu med ett vidrigt uttryck var vändt emot henne, drog
hon sig till baka. Hade hon dröjt blott ett par sekunder till
skulle hon fått se grefven återkomma och strax derefter
öfvertygat sig, att gästen blifvit qvarbjuden till middag, ty
hästame blefvo hastigt frånspända, och herrarne gingo in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
