Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklarade sin lycka och tillfredsställelse att få hembära gref-*
vinnan von H. sin vördnad.
Grefven med sin skarpsinnighet fann lätt huru saken
stod hos hans fru gemål och hastade derför utan vidare
uppehåll att sluta presentationen. »Min svägerska, friherrinnan
Rawenstein . . herr Leiler . . fröken Rawenstein, m. m.»
Grefven gjorde härefter en stor sväng omkring golfvet. . .
»Hvar är Albano?» Unge grefven hade ännu icke infunnit
sig, och medan hans fars ögon spanande sökte honom, flög
arkitektens blick från friherrinnans spegelglatta, nådigt leende
ansigte till Telmas, och besöket varade just lagom länge för
att, utan vexling af ett ord, låta henne ana, att hon icke
gjort något ofördelaktigt intryck på främlingen. Öfvertygelsen
härom spridde en fin rodnad öfver hennes kinder, hvilken
likväl icke bemärktes af någon annan än den, som framkallat
det oskyldiga tecknet på nöjet att vara bemärkt. Men detta
var kan hända den farligaste förtrogne, hon kunde ega:
åtminstone frestades man att döma så, då ett leende liksom
af hemlig triumf spelade öfver Leilers mun. Hade man på
samma gång sett hvad de halfslutna ögonlocken dolde, kunde
man råkat att tänka på en svartalfs glädje vid första tecknet
till hopp, att en ljusalf skall snärjas i hans nät.
Nu inträdde Albano och besvarade vårdslöst arkitektens
artiga bugning. Hvad Telma i detta ögonblick fann den ene
obehaglig och den andre intagande!
Uppsåtlig ohöflighet, då det gäller det antagna brukets
former och fordringar, tillåter sig sällan en man af förstånd,
vore han än aldrig så förnäm. Men Albano föraktade alla
former, utom dem hans vilja föreskref. Leiler hade
emellertid för mycket både naturlig och förvärfvad takt att låtsa
märka Albanos bristande grannlagenhet. Han vände sig med
någon obetydlig fråga till friherrinnan Rawenstein.
I lagom tid inträffade nu den välkomna underrättelsen,
att middagen vore serverad. Sedan man väl kommit till
bordet, kändes tvånget mindre. Sällskapet lyssnade och
deltog utan synnerlig obenägenhet i det angenäma och flytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
