Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liktydiga ord för friherrinnan Rawenstein, nödgades Telma sätta
sig till instrumentet. Leiler stod bakom hennes stol, och af
den noggrannhet hvarmed han tycktes följa de musikaliska
finesserna och ledigt vände bladen i notboken, fann friherrinan
sig föranlåten att vid styckets slut fråga om icke herr
arkitekten förstod musik.
»Jo, något!» svarade Leiler med ett lätt småleende.
»Jag menar», rättade sig hennes nåd, »om ni spelar
något instrument, till exempel piano?»
»Högst obetydligt, ers nåd, och i det närmaste icke
annat än egna tarfliga fantasier, sådana, hvartill jag först satt
ord vid någon glad eller sorgsen stund af mitt lif, då jag
sökt förhöja njutningen af de förra eller minska bitterheten
af de senare.»
»Verkligen! Ni är således både artist, kompositör och skald?
Sannerligen ni är en begåfvad ung man .. . Jag ber er, låt
oss höra en af dessa sånger — vi blifva er förbundna derför.»
»Men, min nådiga friherrinna, dessa ögonblickets foster
äro fullkomligt ovärdiga äran af ett fint och vant öras
granskning. Mina göromål i byggnadsväsendet äro vanligen så
trägna, att de ej tillåta mig att grundligt studera någon
särskild skön konst.»
. »Nå, det der allt må vara: jag håller det äfven ganska
möjligt, men jag ser icke huru detta kan hindra er att gifva
vika för vår önskan?» svarade friherrinnan, som blifvit
nyfiken att bedöma byggmästarens nya talanger. »Var då
icke så omedgörlig! Er artighet bör icke kunna tillåta er
att lemna en dams begäran utan afseende.»
»För sådana skäl måste min obenägenhet vika!» yttrade
Leiler med en lätt bugning. Han satte sig obesväradt till
pianot, som Telma nyss lemnat, och anslog några ackorder,
hvilka småningom öfvergingo till ett slags musik, om hvilken
man kunde säga, att den mindre vittnade om ett för
harmonien öppet sinne än ett sinne för alla slags disharmonier ...
Efter några ögonblicks pauserande sjöng han dock med fyllig
stämma en af sina förut improviserade sånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
