- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
60

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En stund tycktes han osäker, hvarmed han först skulle
börja, men tog slutligen det ena af de båda brefven. Han
öppnade och fann det undertecknadt med ett honom alldeles
främmande namn. Detta oaktadt läste han halfhögt följande:

»Broder Rudolf!

Det prof, du begär af min vänskap, innefattar något
lika onaturligt som obegripligt, och jag vill hoppas, att det
endast är någon osalig, snart försvinnande vilsekommen idé,
som föranledt dig att vilja taga ett steg, stridande mot den
kristliga moraliska lagen och hvilket tillika, om det ej
pre-cis är ett medel att sjunka i verldens omdöme, så ett
säkert att låta dig sjunka i dina vänners.

Långt ifrån att villfara din begäran, nämner jag icke
ett ord derom till dess olyckliga föremål, öfvertygad att, då
det rus, hvaruti du nu måtte lefva, hunnit fördunsta, du
skall inse, ja, du måste inse din galenskap och i tysthet
afbedja den.

»Tillåt mig nämna, att jag för det närvarande anser
dig ovärdig att erhålla några underrättelser om det, som
under andra omständigheter skulle utgjort hufvudpunkten för
mitt bref. Nu har jag blott att bjuda dig farväl, med
önskan att du snart åter måtte blifva klok, och du skall då
fortfarande vara lika dyrbar för

din vän

Blum.»

En hel här af förvirrade tankar och orediga
föreställningar tumlade om i grefve Albanos hufvud. Han läste
bref-vet tre å fyra gånger, men med undantag af den
omständigheten — hvilken befans solklar — att Leiler älskade och
för närvarande frossade i ett rus, blef allt det öfriga dunkelt.
Men hvad behöfde Albano veta mera, var detta ej nog för
honom?

»Älska», utbrast han, »älska Telma, min brud . .. .»
Läpparna skälfde och pressades krampaktigt emot hvar andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free