Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mit derhän med mig, har jag nått en sådan höjd af
uselhet, att den gamle trotjenaren af medlidande måste gråta
öfver mig? Gå, gubbe, gå! Du är lor redlig och tillgifven
för att jag vill såra dig genom en befallning om tystnad
med hvad du sett och hört.»
»Nej», svarade den gamle förvaltaren, »jag kan icke
gå förrän grefven följer med, men haf ingen oro öfver hvad
jag sett och hört! Jag har väl erfarit förunderligare ting,
än att en menniska haft känslor, dem hon utgjutit för sig
sjelf, då ingen annan förstått dem. Tro mig, uti herr
gref-vens högstsalig herr farfars tid upplefde jag långt
besynnerligare saker, och för en gammal tjenare som jag, hvilken
genom mera än ett halft århundrade följt familjens inre
förhållanden, kan man hafva förtroende. Men låt mig nu
öf-vertala grefven att återvända! Vi få väl ändå se i morgon
om detta kan aflöpa utan någon eftersläng.»
I den gamles fasta, men ödmjuka ton låg något, som
Albano icke längre kunde motstå, och det högst ovanliga
fallet inträffade denna gång, att en menniska fick magt med
honom. Tyst uppsteg han, släckte lampan, inlåste den och
kastade väskan på platsen, der Leiler suttit. Sedan lemnade
han jemte Borgstedt den hemlighetsfulla grottan.
Så snart Albano utkommit i nattkylan, kändes de våta
kläderna liksom fästa sig vid den heta kroppen. En stark
frossa infann sig, och skakad af köld, så att han knappt
förmådde hålla sig på föttema, uppnådde han ändtligen med
Borgstedts tillhjelp sina rum. Gubben tände vaxljusen, och
utan att tillkalla någon af betjeningen, hjelpte han sin unge
husbonde till sängs. Då alla bestyr voro slutade och en
vänlig nick från grefve Albanos trötta hufvud underrättade
honom, att hans välvilliga omsorger borde upphöra,
aflägs-nade sig Borgstedt, men icke längre än till nästa rum, der
han lade sig på soffan.
En bestämd aning sade honom, att Albanos
nattvandring, i en sådan väderlek och med så klen helsa som hans,
icke kunde aflöpa utan känbarare följder. »Den fördömda
Kyrkotnvigningen I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
