- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
73

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och nu lopp en kall rysning genom hans själ.
Hela hans väsende förrådde den mest våldsamma
skak-ning. »Om», sade han balfhögt, »den misstänksamma
menniskan märkt och tagit den med sig, om Jeames
Le-gangers anteckningar i denna stund vore ett mål för
grefve Albanos kommentarier .... Och Blums bref. ..
Fördömdt!»

Leiler kastade sig i pinsam oro fram och åter i
soffhörnet. Hetta och köld aflöste hvar andra vexelvis både i
kropp och själ.

Under denna spänning blef natten evigt lång.
Ändt-ligen skymtade dagranden vid horisonten, och så fort den
utbredde tillräckligt ljus att upplysa föremålen, svepte Leiler
kappan omkring sig, smög sakta utför trapporna, öppnade
tyst förstugudörren och ilade med snabba steg ned till
bryggan, der farkosten låg. På samma väg och med
samma besvärligheter som föregående aftonen, ankom han
till grottan och fann väskan. Hvilken tindrande eld strålade
ej i hans ögon, då skatten låg qvar på torfbänken, der
han suttit! Det var således säkert, att ingen främmande
blick ohelgat dess innehåll, ty aldrig kunde Leiler falla på
den tanken, att eld och ljus fans uti grottan. Det lilla
skåpet var så noga inpassadt mellan bergsremnorna samt så
helt och hållet öfverhöljdt af mossa och bark, att det
icke alls föll i ögonen på andra, än dem, som kände
till det.

Arkitekten var således fullkomligt säker, och sedan
han i största hast öppnat väskan och öfvertygat sig, att
snöret på det omnämda paketet satt alldeles orördt, med
samma egna knut, som han sjelf slagit derpå, fans ingen
skymt af tvifvelsmål. Men vid den skyndsamhet,
hvarmed han rörde i väskan, blef det honom omöjligt att
märka, hvad han vid lugnare sinnesstämning genast kunnat
finna, nemligen att allt låg i oordning, ty grefve Albano
hade icke gjort sig den mödan att lägga hvarje sak på
sin plats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free