Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtonde kapitlet.
Maria och hennes granne. /
Innan handlingens tråd vidare fortlöper, är det nödigt
att närmare taga i skärskådande ljus- och skuggpartierna på
den tafla arkitekten nyligen upprullat för sin vän Blum.
Maria Vem var icke mycket öfver fylda femton år, när
hon som en medlem af familjen inträdde i sin tillämade
svärfaders hus. Hennes ovanliga och lysande fägring hade
redan då vunnit ett erkännande, som, om det ej gjort henne
fåfäng, åtminstone gjort henne uppmärksam på, att hon
genom sitt yttre egde medel att fängsla, och det förundrade
henne derföre att se Rudolf Leiler med en blott helt löslig
utmärkelse behandla henne, henne, som så många blickar
försäkrat, att hon, ehuru ännu icke utbildad, dock var värd
att ses på annat sätt. Denna reflexion torde kanske anses
brådmogen hos en nyss femtonårig skönhet. Men vid den
åldern har det sig svårt att tillsluta öronen för smickret,
och det är en lycka, om det onda icke tränger djupare.
Maria, liksom mången ung flicka, var ej längre barn vid
femton år. Men ehuru hon nu fann sig förnärmad, var hon
likväl allt för klok att icke dölja sin stora harm för Rudolf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
