Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än förut, men den eld, som dold brann inom hennes eget
hjerta, brann obesvarad. Allt mer och mer drog hon sig
då inom sitt eget väsende. Men mången qvalfull timme
tillbragte hon, innan hon förvärfvade sig denna yttre jemnhet.
Kunde hon ej tillvinna sig hans kärlek, skulle hon tilltvinga
sig hans aktning.
Ack, huru heta voro ej de tårar, hon fälde, osedda
af alla, huru varma voro ej de böner, hon anförtrodde åt
nattens skuggor, böner att kunna vinna någon liten, om än
så liten del af hans hjerta! Snart kom den fruktade stunden,
då han, for att skydda hennes värnlöshet, tillbjöd henne sin
hand och sitt namn. Men tonen, blicken, hela hans väsende
sade henne, att det var hans hederskänsla, som tvingade
honom till denna handling. Hon hade mod att afslå den,
men häftigheten af de mångfaldiga sinnesrörelser, hon dervid
erfor, gjorde detta afslag mera stolt och sårande än hon
velat. Det tjenade dock till intet: den moderliga vännen
förstod hennes känslor, hade länge med innerlig rörelse följt
dem och lemnade således icke sin varmaste önskan utan att
se den uppfyld.
Maria blef Leilers hustru.
Under den heliga akt, som för alltid skulle förena henne
med den man, hon tillbad, genombäfvade sällhet och smärta
vexelvis hennes bröst. Men redan första aftonen föreföll en
scen, som skrämde de varmare känslorna till baka i hjerta ta
innersta rum och väckte hos henne föresatsen att väl, så
vidt hon förmådde, söka ana sin makes önskningar och
utsträcka omsorgerna för hans trefhad, men att aldrig genom
något kärleksspråk söka inverka på honom.
Leiler sade nemligen till sin unga hustru, då han jemte
henne efter vigseln tog plats på soffan i deras enkla förmak:
»Min bästa Maria, för att genast komma i ett rätt vänligt
förhållande, är det nödigt att vi förnuftigt blicka in i våra.
angelägenheter. Vi böra vara upprigtiga mot hvar andra.
Du vet, att våra fäder önskade vår förening och att ingendera
af oss egde mod nog att sätta oss emot en magt, den vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
