Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och härmed höllo båda ord. Ingen talade mera om
den andres brist på kärlek. Man sökte tvärt om att gifva
hela sitt väsende och sitt hus ett utseende af trefnad och
förnöjsamhet, hvilka goda genier likväl i verkligheten der
saknades, ty då de begge makarne ansågo sig obemärkta
af hvar andra, suckade hon öfver sin makes brist på innerlighet,
och han öfver det tvång, som den yttre formen ålade honom,
att synas till freds, då han likväl aldrig var det, ty kärleken
kom icke....
Ett par år förflöto. Maria hade vid första årets slut
skänkt sin man en son. De gemensamma pligterna syntes
stundom föra dem närmare, men en obetydlighet, ett ord,
en vändning af tankame söndrade dem åter. Maria, emedan
hon var så varm, var för mycket ömtålig, och Leiler, emedan
han var så kall, för mycket likgiltig. Så blef det allt värre
och värre. Hon tvingade sitt glödheta hjerta till vänlig ljumhet,
och han tvingade sitt till en lagom passande värme, att det
måtte blifva någon öfverensstämmelse i deras gemensamma
lefhadstemperatur.
Den ende medlande genias, som stod vid de båda
makames sida, var Blum, deras granne, hvilken af smak
för den praktiska ekonomien fäst sig vid landet. Han
egde betydlig förmögenhet och hade nedlagt en del af denna
i en större egendom, på det han måtte hafva så mycket
mera utrymme för sina experiment inom de åtskilliga
grenar af landthushållningen, hvilka han med förkärlek var
tillgifven.
Blum var en man af outtröttlig verksamhet, med
patriotiska tänkesätt och stark känsla för medborgerliga pligter.
Han svärmade aldrig, men han blef varm och lifvad, då
det gälde att genomdrifva en fattad idé, och hans idéer
voro vanligen af det slag, att det sansade förnuftet gillade
och stadfäste dem.
Blums stora gods stötte intill Leilers lilla gård, och
den vänskap, de redan före arkitektens resa till Italien fattat
för hvar andra, återknöts på nytt, då de blefvo grannar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
