Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här stannade Blum tvärt. Han hade alldeles omedvetet
inkommit på kapitlet om naturlagarne. En mägtig röst, som
representerade gud vet hvilken hemlig potentat, ville med
all magt öfverrösta den, som ännu satt såsom preses vid
samhälisopinionens af tid och vana helgade domstol.
Blum var i ett högst kinkigt läge. Att med sig sjelf
disputera om rätt och orätt, är vida värre än att der öfver
disputera med andra, och värst af allt är, då vi ej äro fullt
säkra, att icke någon sjelfvisk känsla af egen fördel söker
besticka vår öfvertygelse. Det var denna sista fruktan, som
förvillade Blums klara blick, och han beslöt, för att icke
råka in i någon labyrint af meningar och tankar, hvarur
han kunde haft svårt att reda sig, att nu endast helt kort
och i allmänna ordalag svara Leiler och gifva ett bestämdt
afslag på hans anhållan om Blums egen åtgärd vid Marias
förberedande. Det var detta bref, jemte ett senare af samma
mening, som orsakade grefve Albano under natten i
bergsgrottan så vild ångest. Blum, som af grannlagenhet ej
nämt affären vid namn, var således en oskyldig orsak till
den beklagansvärde Albanos raseri vid inventeringen af
arkitektens portfölj.
När första svaret afgått, kände sig den hederlige Blum
betydligt lugnad, och den aftonen var han mera fri och
ledig i sitt umgänge med Maria, än han på länge varit.
Han tyckte äfven, att hon bemötte honom med en grad af
vänskap, hvilken antog en större innerlighet för hvarje dag,
som afnötte något på det nyss stela och ömtåliga förhållandet.
Allt var således godt, det vill säga så godt det kunde vara,
när Leilers andra bref inträffade.
Nu uppstodo nya strider, men det kan tagas för afgjordt,
att Blums senare afslag mera härledde sig från oro att
sjelf utgöra tredje personen i en dylik förhandling, än af
fruktan att såra opinionen eller den moraliska
konvenanslagen, ty dit hade han kommit genom dagliga öfverläggningar
i ämnet, att han medgaf för sig sjelf, att då ingenting blir
på samma punkt, utan stiger eller faller, så måste följakt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
