- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
145

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framstälda punkterna och, och... men ni vet hvad jag
vill säga.»

»Jag tror mig åtminstone kunna sluta dertillU yttrade
hon sakta, och några lätta veck bildade sig på den annars
så släta pannan. »Ni vill säga, Blum, att jag..»

»Bästa madam Leiler, jag vill ingenting säga! Icke med ett
enda ord skulle jag för allt i verlden vilja inverka på ert
beslut. Nej, himlen bevare mig att så missbruka ert
förtroende, och om ni gör något afseende på min innerligaste
önskan, så förskona mig från alt få del af detta beslut förr
än det redan är stadgadt och blifvit uttaladt i svaret till er
make 1»

»Men ni bad mig ju nyss att få veta hvad jag tänkte
svara ?»

»Visserligen, men det var orätt gjordt af mig. Jag ber
er nu deremot så mycket ifrigare, att ni uppfyller min andra
bön, synnerligast som, om jag ej missförstod er, ni redan
från början bestämt er för blott ett enda svar.»

»Ja, så var det. Och för att göra er till viljes, skola
vi icke tala derom 1 Men då ni nästa afton besöker mig,
vill jag lemna er afskrift af det svar jag i natt skall
försöka att skrifva och med förmiddagsposten i morgon afsänder
till min man.»

»Godt!* sade Blum, och i det enda ordet godt låg
ett uttryck såsom om han kastat af sig en ofantlig börda.
Med mera sjelfbeherskning talade han nu i andra ämnen.
Dock gick han tidigare än vanligt för att lemna Maria den
tid, som hon så väl behöfde, och äfven för att sjelf få en ostörd
stund att reda tråden af sina tankar.

Men med skäl kan det sägas, att Blum mera drömde
än verkligt lefde den tid, som förflöt mellan denna och
andra aftonen. Skakningen mellan fruktan och hopp, tvekan
mellan rätt och orätt, en fråga, den han tyckte • sig för länge
sedan hafva afgjord, men hvilken nu framstälde sig med
förnyad styrka, hade så inverkat på honom, att han vid en
flygtig blick i spegeln fruktade, att han skulle skrämma
Ma-KyrJcoinvigningen J. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free