Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon rörde sig. . Han upplyfte hennes hufvud och lade det
mot sitt bröst, och hon lät det förblifva så, ty det var ju
ett menskligt hjerta, som klappade der inne. Och värman
och de friska slagen gjorde hennes eget hjerta godt: det
var ej då så ensamt.
»Dyra, dyra Maria, blir det bättre?» hviskade Blum i
en ton, som mäktigt grep in i hennes själ. Hon tyckte,
att hon der länge hört den ljuda: den lät på en gång så
bekant och likväl så främmande. Det kom sig deraf, att
hon i sina vakna drömmar ofta i denna ton tilltalat sin
make, men sjelf aldrig förr än nu hört den från läppar,
hvilkas språk var rigtadt åt henne.
»Det blir bättre!» svarade hon i korta afbrott, och
tvenne heta tårar föllo på Blums hand. I det samma nalkades
Leiler. Han hade nog sent känt, men likväl känt, att äfven
han mot sin maka hade en pligt att uppfylla, och sedan han
nedlagt barnet på dess lilla bädd, gick han fram för att
lemna Maria, om icke tröst (den skulle i deras läge varit
svår att finna), åtminstone den uppmärksamhet, hon af honom
hade rätt att fordra.
Leiler fattade hennes hand, den hon nu, utan synlig
känsla af hvarken längtan eller motvilja, lemnade honom.
Han kysste den och sade med upprörd röst: »Stundens smärta
och pröfning är hård, Maria, men jag tackar Gud, att du är
tålig af hjer tat.»
»Ja, det behöfs min själ nog!» mumlade Blum. Men
Marias läppar drogo sig till en smärtsam rörelse. Hon hade
ej något ord för sin make, men en blick träffade hans, och
sedan sjönko bådas ögonlock. De hade vexlat meningar
och tankar: ljud behöfdes ej för att göra dem fattliga.
Begrafningsdagen var förbi. Vänner och bekanta
(släg-tingar egde de ej) hade lemnat de sörjande, och
uttröttad af själens och sinnets våldsamma spänning, vankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
