Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, och öfver den blågrå ytan sväfvade en örn, som höll
en svan i sitt väldiga näbb.
»Hvad säger du om det här, Telma?» yttrade han
och räckte henne mönstret. »Jag har kan hända icke varit
så lycklig i valet som du, men idén har öfverraskat mig.»
Telma kunde ej värja sig för en rysning. Hon fann dock
sjelf sin obenägenhet litet narraktig, och på det att ingen
skulle märka den, bemödade hon sig att visa sin
tillfredsställelse med det val Albano gjort.
Men nu uppstod ett allmänt klander både mot sjelfva
mönstret och Albanos dåliga smak samt Telmas medgörlighet
att gilla den.
»Är det icke utmärkt fult, lilla Alfhild?» frågade
friherrinnan och sköt mönstret till den förra.
»Jo, det är rigtigt hemskt och så tomt och glädjefattigt!»
svarade Alfhild. »Om jag en gång skulle bli brud, vill
jag aldrig knäböja på ett sådant.»
»Icke ens om er fästman valt det åt er med önskan,
att ni måtte tycka om det?» frågade Albano och mätte
Alfhild med sina skarpa ögon.
»Icke ens då, herr grefve! Jag hoppas dessutom att
min fästman, om jag får någon, skall göra mera afseende
på min tillfredsställelse än på sin egen.»
»Jo jo, mamsell Frenkman vet hur hon vill ha det.
Hon vet hvad en mans frid tillhör!» inföll grefven småleende.
»Jag tycker om, då fruntimren bilda opposition... de gå
då icke från sin natur.»
»Och jag tycker om, att de icke göra det!» svarade
Albano med en märklig höjning i rösten. »Jag skulle till
och med vara frestad att tro, det min far begått ett misstag
genom antagandet af den satsen, att naturen sjelf bestämt
dem härtill.»
»Jag påtager mig icke att afgöra», återtog grefven
skämtsamt, »huru vida de sjelfva eller naturen bestämt deras
fallenhet ; allt nog: de hafVa, så länge verlden stått, med all gloire
försvarat sin plats och lära väl också, så länge verlden står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
