Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag att förlåta Jionom? Delar han ej samma öde som jag!
Våra känslor voro ofrivilliga. De voro brottsliga, men vi
voro lika delaktiga der uti.»
»Du är då så blind, barn, att du icke ens finner huru
afskyvärdt illa han handlat i att väcka och nära dessa känslor
och att icke qväfva dem i sitt eget bröst, då de heligaste
band redan fäste honom!»
Alfhild teg. Väl förekom det henne som hon, utan
Leilers minsta medverkan dertill, älskat honom ända från början,
men det var ändå något outredt som föresväfvade hennes
minne, något som ville påtvinga henne den öfvertygelsen,
att han sökt och väckt hennes kärlek. Att han gifvit den
näring kunde icke nekas, men hon skydde att genomforska
ett ämne, hvilket skulle sänka honom, som hon tillbedt,
långt under den ståndpunkt, från hvilken hon vant sig att
betrakta honom. Det var en hemlighet, som borde förvaras
i själens djup. Alfhild förblef tyst, och gubben Örnros hade
för mycken grannlagenhet att tvinga henne till ett erkännande,
som hennes fina känsla förbjöd henne att uttala.
Hemska, långa dagar och nätter följde härpå. Alfhild
gick snart åter uppe, men lifvet, det friska, ungdomliga
lifvet, bleknade af till en matt skugga af ett försvunnet
fordom. Nu visste hon ju hvad som qvalt honom, hvarför
hans ära skulle brännmärkts, om han vågat tala med hennes
far. .. Men hvad var det för ett vansinnigt hopp han talat
om?
Gubben Sebastian ordade ej mera om sin vattenkur.
Han grubblade förgäfves på något motgift för det onda, Han
fann det ej och förmådde blott med ord och handling dela
hennes tysta, i hjertat begrafna smärta. Prosten fortfor att
följa den metod han ansåg lämpligast och såg derför intet,
utom sin dotters bleka, affallna kinder, hvarföre han
hem-tade en läkare, hvilken, till prostens tillfredsställelse,
förklarade, att mamsell Frenkman ådragit sig en svår förkylning.
Alfhild hostade ock rätt allvarsamt efter marknadsresan....
Tyst och ensligt förflöt tiden. På Hammarby prestgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
