Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De yttre omgifningarne voro öde och flacka, såsom man
får se dem i dessa trakter, der blott några skrofliga 3törre
och mindre bergshällar, mellan hvilka en och annan
moss-brun stuga framtittar, lemnar ögat någon omvexling från
de alldeles nakna skären, omkring hvilka hafvets vågor
sqvalpa i ständig vexling mellan storm och dyningar; men
också är denna kedja af skär, hvilken drager sig omkring
stranden, så ren, så slät och blänkande som ett halsband
af röda jättekoraller.
Men nu låg det lösa, hvita vintertäcket kastadt öfver
den i sig sjelf ödsliga taflan, och derföre såg det bättre ut
inne. De hvitlimmade väggarne i tre ej stora men ytterst
tref-liga rum upplystes af en vänlig brasa, och ett ljus, stående
på ett rundt blåmåladt bord, hvilket hade sin plats midt på
golfvet i stugan eller salen, spridde en klar låga öfver de
rörliga föremålen.
Vid ena sidan af bordet satt ett ungt fruntimmer i
brun yUeklädning, blygsamt lik en nunnas drägt gående upp
till halsen. Hon smågnolade emellertid muntert på melodien
till en gammalmodig vals, och medan den ena handen flitigt
skötte det gula linet, som hon utdrog i den finaste tråd,
jemkade den andra i hop manteln, som uppsluppit på den
lilla knubbiga varelse, hvilken låg tvärs öfver hennes knän
och sparkade så ledigt som den obeqväma beklädnaden
ville medgifva. Midt emot denna qvinna, af ett ungdomsfriskt
och oändligt godt utseende, satt hennes man, kapellpredikanten.
Han tycktes vara en medelålders man och egde detta stilla,
välvilliga uttryck i sitt väsende, som bevisar förnöjsamhet
med äfven den ringaste del af det jordiska goda. Han
var ifrigt sysselsatt att binda på en fisknot.
Vid anblicken af de främmande reste sig begge, och
nu skulle man sett huru de täflade att visa gästerna den
hjertligaste uppmärksamhet. »Hvad huset förmådde» blef
genast framsatt, och då den okonstlade, men godlynta
värdinnan förde Maria, efter slutad aftonmåltid, till den
förnämsta kammaren, hvilken skulle blifva hennes, förstodo de hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
