Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gud, hvad hör jag!» utbrast Alfhild, nästan stel af .
förskräckelse. Hon hade några minuter, söfd af ljufheten i
Leilers röst, icke varit i stånd att afbryta det för hennes
hjerta så farliga, lugna och bestämda försvaret af hans
handlingssätt. »En äktenskapsskilnad för min skull! Hu,
det är förfärligt, det är syndigt, Leiler. . Är hon då en så
ovärdig qvinna, att du ej kan hafva styrka att draga det
kors, du sjelf lagt på dina skuldror?»
»Nej, Alfhild, bevare mig gud att styrka dig i en sådan
förmodan! Maria, långt ifrån att vara en ovärdig qvinna, är
en bland de bästa af sitt kön, och skön är hon tillräckligt
att fängsla hvilken man som helst.... du hör, att jag icke
är partisk. . . men hennes hjerta förstod ej mitt, och mitt
icke hennes. Vi blefvo kalla mot hvar andra, ty ingen gnista
kärlek lefde förenad inom vårt äktenskap. Ett band, blott
ett fans emellan oss. Vi hade en son, men Gud har tagit
honom bort, och jag har deruti trott mig se ett gillande af
den föresats, jag redan förut fattat och meddelat Maria.
Jag vill icke dölja för dig, min Alfhild, att jag nu långt
efteråt erfarit, att min hustru alltid älskat mig, men deraf
uppstod endast ett ännu onaturligare missförhållande, och vi
blefvo begge ense derom, att den enda utvägen för oss var
att upplösa ett band, knutet endast af pligt och förhållanden,
dem jag, sedan du blifvit lugnare, skall meddela dig*.. Och
nu, min enda, dyra engel vet du nog för att ej mera plåga
dig. Trygga dig vid min kärlek och min ära! Efter tre
år är jag fri, och så snart lagen återlemnat mig denna
efterlängtade frihet, fira vi vårt bröllop, och jag nedsätter
mig för alltid i Sverige.»
Alfhild teg. Underliga tankar, ljusa och svarta, korsades
i hennes brännande hufvud. De hade svårt att reda sig,
ty de egde ingen stödjepunkt, icke ens i sjelfva den farliga
känslan: äfven den uppreste sig. Förlofvad med en annans
make, gifta sig med en frånskild man, hvars hustrus tårar
alltid föllo i kalken af hennes glädjeblommor, kunde detta
vara rätt, kunde det vara tillåtligt inför Gud, kunde det till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
