Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vid första ordet om arkitektens ankomst sparkade han
med en häftig, nästan medvetslös rörelse till den oskyldige
mopsen.
Grefvinnan sade ingenting, men hon insåg, att hennes
sons förändrade sinnesstämning, från tanklöst lugn till retlig
harm, stod i samband med byggmästarens ankomst, och det
var ej första gången grefvinnan bemärkt den stora motvilja
Albano hyste för Leiler. Hvad orsaken härtill kunde vara
visste hon ej, men hvar helst den ock hade sitt ursprung,
hoppades hon likväl att komma den på spåren.
Efter några ögonblick gick det i försalen, och grefven
behagade sjelf öppna dörren för att bedja herr Leiler vara
välkommen.
Arkitekten genomgick den stora helsningceremonien
djupa bugningar till höger och venster med all den behagliga
ledighet, som gjorde honom så intagande. Icke det ringaste
tecken till den nyss föregående stundens häftiga
sinnesskak-ning syntes i hans manliga drag. Resdrägten af blått kläde,
med snören, som korsades öfver bröstet, gaf honom ett
snarlikt utseende af husar-officer, hvilket synnerligen behagade
friherrinnan, som alltid med huldhet varit denna afdelning
af krigets söner bevågen.
Härefter gjorde han en lagom ödmjuk ursäkt för det
han nödgats begå den oursäktliga djerfheten att stiga in,
utan att ha gjort toalett.
»Men herr Leiler visste icke hvar herm fick slå upp
sina husgudar!» inföll grefven. »Det var gamle Borgstedts
fel, som icke passade på och visade rummen i norra flygeln.
Emellertid tycker jag, att herr Leiler är mycket bra som
han är. Kom och sitt, så få vi språkas vid! Var herm
uppe på prostgården?»
»Ja, jag hade den äran att i förbigående få tacka
prosten Frenkman för hans vänliga gästfrihet, men då jag hörde,
att herr grefven behagat öfverraska mig med en förändring
af vistelseort, ville jag icke låta spänna ifrån, utan afreste
genast hit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
