Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicket genom detta bevis på urskilning, böjde hufvudet och
täcktes till och med låta aningen om ett småleende krusa
de bleka läppame, då hon bad arkitekten vara välkommen
till téet, hvilket serverades klockan sju.
När Leiler gick öfver borggården till den flygel, han
skulle bebo, såg han liksom nyss upp till fönstren i den östra.
Samma syn som då visade sig der ännu, men den försvann
i ögonblicket, och inom de slutna jalusierna stod Telma
Rawenstein med vida högre hjertklappning, än då hon bakom
samma jalusier, för omkring ett år sedan, första gången
betraktade den farlige arkitekten.
Emellertid hade Leiler blifvit upphunnen af gamle
Borgstedt, som ursäktade sin försumlighet med en vandring åt
sågverket, men nu beställsamt öppnade dörren till de två
täcka rum, hvilka voro bestämda för »herr byggmästaren».
Leiler förklarade sin fullkomliga tillfredsställelse och
tog dem genast i besittning med kringströendet af alla sina
lösa persedlar, hvilka nu inburos ur hans åkdon. Bland dem
upptäckte Borgstedt till sin stora förundran samma resväska,
som grefve Albano, den hemlighetsfulla natten i grottan,
haft framför sig på bordet, men sedan kastat på bänken.
»Aha, står det så till!» tänkte gubben, och en ljusning
bröt sig fram genom labyrinten af de gåtlika gissningar, i
hvilka han så länge famlat. »Den tillhör således
byggmästaren, har blifvit qvarlemnad af honom, men hittad af
grefven, som öppnat den och der funnit ämnen nog starka att
förvrida hufvudet på honom. Nå, jag undrar just hvart
det nu skall styra hän, förmodligen till häcklefjäll, ty blott
en sak kunde sätta honom i det tillstånd, hvaruti jag fann
honom. Och denna sak ... Ja ja, så otroligt det kan
synas, fans dock en ledtråd dertill inom den der svarta
skinnbeklädnaden . .. Hm, hm, om jag det begriper! Kärleksbiljetter
kunna de ej hafva vexlat; så långt var det ej kommet, det
kan jag svära på.»
Leiler var för mycket sysselsatt med sig sjelf för att
gifva akt på gubben Borgstedts funderingar. Och sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
