- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
8

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beherskat sig sjelf. Han ångrade genast detta steg, men
prostens konstlade köld och likgiltighet dref honom framåt.
Såsom vanligt ökades förbittringen genom missnöjet och
harmen att hafva blottat sig, och derför fann prosten
Frenk-mans senare, nästan vänskapsfulla förslag ej mera vägen
till hans hjerta. Upprörda passioner, mörka föreställningar,
kanske till och med en icke alldeles nedtystad röst, att hans
frieri var obehörigt, omkastade så hans idéer, att han till
och med lät Alfhild känna verkan deraf.

Det var allt detta, som nu i ensligheten flammade upp
och som behöfde god tid att kolna ned. Slutligen inträdde
dock stiltje.

»O, Alfhild, du engel i mitt aflägsna eden», hette det
nu.. »svik ej, ty då måste jag förvisa dig derifrån, och
sedan är det förbi, förbi med oss begge! Fast, orubblig vare
din tro, din förtröstan., Än en gång skall du afgöra, men
inga fyraåriga prof tillfredsställa mig; jag måste ega visshet
och vill ej famla i luften efter det mål, hvartill jag sträfvar. *

Vid dessa ord uppsteg han, väckt af sju-slaget, och
framträdde till den stora spegeln. Ett par ögonblick stod han
orörlig och betraktade med missnöje sitt förstörda yttre. Men
han behöfde ej lång stund att återställa det så, att det
passade den städade verldsmannen och kom i öfverensstämmelse
med den nya toaletten. Han bortsköt derpå gardinen och
såg öfver till den östra flygeln, i hvilken ett visst fönster
låg snedt emot hans. Der syntes likväl nu intet annat än
de tillslutna jalusiema.

»Hon är troligen der inne!» tänkte arkitekten, tog sin
hatt och gick, raskt öfver borggården.

Då han inträdde i salongen, brann redan den vanliga
upplysningen: de tre ljusen i kronan och de tvenne vaxljusen
på divansbordet. I soffan hade friherrinnan och grefvinnan
slagit sig ned. Emellan dem låg mopsen på en liten dyna,
vexelvis möttagande de båda damernas smekningar. Midt
framför dem på andra sidan divansbordet, således med ryggen
vänd mot dörren, satt Telma och uppträdde perlor, hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free