- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
11

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min egen Telma», sade grefve Albano, »hvad dina
fingrar äro snabba, men dina ögon skadas af att du anstränger
dem så mycket. Låt mig se på dem! Du tager aldrig
blicken från den der dumma blomman.»

»Mina ögon, dem har du nog sett, Albano, de äro
alldeles icke nya.» Telma sydde allt flitigare, och en liten
rodnad öfver Albanos infall, hvars grund hon förstod, färgade
hennes kinder.

»Det är just emedan jag trodde att icke få läsa något
nytt i dem, som jag så gerna ville se deras vackra blå emalj.
Du är afundsjukare om dem i afton än vanligt.. hvarutaf
kommer det?»

Nu var det alldeles omöjligt för Telma att se upp. Hon
började högt räkna rutorna på mönstret. »En, två, tre, fyra
...» Handen och nålen darrade märkbart.

»En, två, tre, fyra.. Hoppa öfver den rutan, der du
nyss stannade!» sade Albano med en ton, hvilken skulle
låta skämtande.

»Men, Albano, du förvillar mig alldeles!» Telma drog
mönstret åt sidan.

»Jag tror icke jag är så lycklig!» svarade han ironiskt
och erbjöd sig att hålla mönstret stilla.

»Ack, så varmt det är!» utbrast hon blåsande, och
den lätta flägten af hennes andedrägt förde de ringlande
lockame af Albanos röda hår åt sidan; den breda, låga
pannan blef fri och visade den oroliga fästmön ett tungt moln.

»Det är länge sedan du sydde på ömen», yttrade
Albano efter en stund i en ton af lugnare fattning, »och
svanen har du icke ens börjat. Stycket måtte aldrig haflt den
lyckan att behaga dig.»

»Jag syr det likväl, när det behagar digt Albano, men
jag arbetar hellre på det andra, som är så likt grottan och
trakten der omkring.»

»Äfven du älskar således grottan, Telma? Du tycker
om det dunkla hvalfvet under gråstensmassan, och du hör
gerna böljorna slå mot klippan? Ja, detta är skönt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free