Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagen uppgår och med den en vänlig solglimt i min natt.
Blum kommer då. Huru jag skall blicka utåt den blåa
rymden! Det är ock en förmån, sommaren har, att man
med god vind kan tillryggalägga vägen mellan vårt hem i
Norge och min bostad här på hälften af den tid, som i
vintras åtgick att komma hit.
Förlåt all den svaghet, ni nu bevittnat och som ej
skall återfinnas, då vi träffas!
Lef väl — och välkommen till
er tillgifna
Maria.
P. S. Jag vet icke hvarföre vi ej skrifva till hvar
andra oftare?»........................
Blum hade nyss återkommit från en af sina vanliga
vandringar kring egorna, då budet från staden medförde
bland andra bref äfven det ofvanstående från Maria.
Blum var i dag mer än vanligt upprörd; han hade
under sin färd kommit i närheten af Leilers lilla gård och
kunde ej motstå frestelsen att gå dit. Härigenom hade han
ökat de minnen och den oro, som plågade hans sjuka
hjerta.
Blott ett kort bref hade han förut erhållit från Maria
strax efter deras skilsmessa. Det hade varit svar på hans
skrifvelse vid återkomsten från kapellbostället, också ett kort
bref, emedan han ej vågade skrifva långt. Hon hade likväl
lofvat ett utförligare, och med beviset på uppfyllandet af
detta löfte gick han nu uppfor trappan till sitt arbetsrum
och tillslöt dörren.
Den heta smärta, som brände genom hvarje rad i
Marias bref, fann ett återsvar i Blums trogna manliga bröst.
Han led outsägligt, ja kanske mer än hon sjelf, då han såg,
att sorgen med gnagande tand tärde på det skönaste hjerta,
han kände, på det hjerta, hvars minsta önskan var hans
högsta sällhet att uppfylla. Det fans likväl ståndaktighet och
kraft inom detta väsende ... det fröjdade honom. »Men
Kyrkoinvigningen II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
