- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
20

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

både er själ och fysik. Väl har ni ej hugnat mig med någon
särskild underrättelse om er helsa, men jag befarar att den
lidit af det lefnadssätt, ni nu för, och att, utom den sorg,
hvilken förmörkar ert lif, det äfven är kroppens aftyning,
som inverkar på er sinnesstämning och derigenom framkallar
det sjukligt vemodsfulla, jag här och der upptäcker i ert
bref. Maria, tillåt mig såsom er bäste vän, hvilken
omöjligen kan eller vill smickra; säga er, att en sådan qvinna
som ni, en qvinna, som gifvit sä ädla prof på sinnesstyrka
och på samlad kraft, en kraft, den jag skattar vida högre
än mannens ofta trotsiga undergifvenhet för ett tvingande
öde, bör inom sitt väsende, just i denna samma kraft, ega
ett skydd, som värnar henne mot den svaghet, hvilken i
allmänhet utmärker hennes kön.

Jag vill ej härmed hafva sagt, bevare mig gud
der-ifrån, att ni, Maria, ej mera eger er förra styrka eller
att ni helt och hållet lemnar er åt dessa skrupler. Långt
derifrån! men då jag ser er på väg att nedsjunka från den
höjd af ståndaktighet och sjelfbeherskning, hvarpå ni för mig
alltid stod omstrålad af en så härlig gloria, för hvilken jag
gerna böjt mitt knä, då, vid minsta fruktan i detta hänseende,
hastar jag att, med den rättighet er vänskap gifvit mig, varna
er och bönfaller det ni måtte vårda er frid* er framtid, er
intelligens och er egen stolta qvinlighet och icke gifva allt till
pris åt en omåttlig sorg, hvilken kan komma att förstöra
hela er varelse och slutligen böja den höga ande, som der
eger sitt hem.»

Åter genomläste Blum de tankar, han sålunda
framkastat, och kände sig synnerligen nöjd med denna del af sitt
bref, den han, med undantag af värmen i vissa uttryck, fann
med all lämplighet kunna hänföras under rubriken af en
men-tors råd. Men nu skulle lian in på ett ämne, som blef mera
kinkigt: Maria ville hafva underrättelse om Leiler. Sjelf
hade Blum ganska fa af det slaget, och hvarje personligt
vidrörande af den fordom så värderade och älskade vännen
gjorde dessutom nu, och synnerligast när han skulle tala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free