- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
25

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Är herr Leiler gift?» frågade friherrinnan och grefvinnan
på en gång. Albano spärrade upp ögonen af förvåning, och
endast Telma betraktade med temligen naturlig likgiltighet
det vackra stycket på sin ännu tomma deserttallrik, men i
sitt hjerta tackade hon gud för Annas pratsamhet. Utom
hennes nyheter, hade denna stund aldrig aflupit utan att
synliga tecken förrådt hennes bestörtning.

Frågan: »Är herr Leiler gift?» åtföljdes, innan han
hann svara, af en ny: »Hvarföre har ni hållit den saken
så tyst?»

Med en frimodig blick, en sådan, som ej vet af någon
förlorad själsnärvaro, äfven i de mest brydsamma fall, såg
sig arkitekten omkring och yttrade så lugnt, som om den
oförmodade kallelsen till denna förklaring varit den enklaste
sak: »Ja, jag har redan varit gift mellan tre och fyra år,
och att jag ej kommit att nämna detta, har skett af tvenne,
såsom jag hoppas, lika giltiga skäl, det första, att ingen
frågat mig derom och att jag således icke gerna sjelf kunde
omnämna en sak, hvilken egde så föga anspråk på deltagande,
och för det andra, emedan jag trott grannlagenheten fordra,
att en man, som underhandlar om äktenskapsskilnad från sin
hustru, ej gerna vidrör ett ämne, hvilket måste vara lika
obehagligt för honom att sjelf omtala, som att höra det af
andra.»

Arkitektens bestämda förklaring väckte större förvåning
än grefvens skämtsamma nyhet, med hvilken han rigtigt
tänkte roa sig och sätta Leiler i klämman. Någonting om
skilsmessa hade grefven icke hört, ty i sådant fall hade
hans grannlagenhet förbjudit honom alla anspelningar derpå
och med en ton midt emellan skämt och ursäkt, yttrade
han nu: »Vi lära då icke kunna dricka på saken. Jag hade
tänkt gratulera, men efter herr Leiler är förhindrad att
mottaga någon gratulation, är jag ledsen att ha väckt fråga
derom.»

Arkitekten bugade tyst, men grefven tog åter glaset,
sägande med sin lätta ton: ’ »Det är väl, att vi hafva första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free