Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådana omständigheter var det lika naturligt, att han ej
kunde behålla honom på prestgården, som för oss att icke
vidröra en sak af så grannlaga natur. Familjhemligheter
bör man alltid respektera, och derför är min förmening, att
hela den här historien med dess biomständigheter lemnas
orörd.»
Grefvinnan och hennes syster voro af lika tanke, sedan
de nu fått alla upplysningar, de behöfde för att se klart,
och damerna gingo ända derhän i undseende med
byggmästaren, som stod särdeles väl inom grefliga huset, att om
han en gång lyckligt blef skild, så skulle det icke vara ett
parti att afslå för prosten. Härefter kom man öfverens att
låtsa, som om man ingenting hört eller som om man glömt
allt sammans. Grefvinnan hade emellertid drifvit nitet efter
upplysningar i saken långt mindre af nyfikenhet än af en
instinktartad önskan att låta Albano lära känna Leilers
förhållande till Alfhild, hvarom hon ej var alldeles okunnig.
Och friherrinnan Rawenstein, grefven och grefvinnan
glömde affären i sjelfva verket rätt snart.
Helt olika inverkade dessa nyheter på Albano och Telma.
För honom var allt som en dröm; men en dröm ur hvilken man
med förvåning och ännu icke fullt utredda minnen håller på
att vakna. För hans inre blick framstodo åter grottan och
brefven. Han sökte erinra sig de bestämda uttrycken i
dessa. Någonting hade varit taladt om ett uppdrag, hvilket
säkerligen stod i samband med Leilers äktenskapsskilnad ;
det var då denna som var menad, och den kärlek, den
storm inom arkitektens bröst, som drifvit honom till detta
beslut, var icke kärleken till Telma, utan till Alfhild. Den
kunde åtminstone, efter allt hvad han nu hört, snarare vara
det ena än det andra. En ljusning genombröt den dimmiga
natt, som vanligen omtöcknade Grefve Albanos själ. Der
kändes en sällspord känsla, någonting liknande sig till frid
och försonlighet.
»Jag har gjort den menniskan orätt!» sade han*till sig
sjelf. »Jag har äfven gjort Telma orätt: hvad jag trott mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
