Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarför han ej gaf henne en vänlig blick, då han gick förbi
fönstren? De qvinnfolken äro ock så bräckliga, att man knappt
kan blåsa på dem, förr än de böja sig hit och dit som rör.
Det var väl Frenkman, som retat honom ... Hm, om .. . ja
ja, det vore nu ingen synd heller! Nej, det får jag aldrig
i mitt hufvud, isynnerhet som han fått löftet.»
Gubben Sebastians samvete tycktes här vara i någon
strid både med håns önskan att bringa Alfhild tröst och
med hans rättskänsla, hvilken ogillade det steg, han ville
anse icke blott såsom rätt, utan äfven af nöden påkalladt.
Likväl kunde han icke undgå att medgifva, att om prosten
varit hemma, skulle det svårligen fallit honom in att utföra
det, men nu.. . Han tyckte sig väl hafva öfverlagt och
begrundat allt. Sämre än det var kunde det aldrig bli, menade
han, och således:
»Hör du, barn», och nu drogs åter den röda
silkesnäsduken undan, »det faller mig så före som vi rätt kunde gå
nedåt kyrkobyggnaden/ Det skulle vara roligt att se huru
det lider med den; jag har ej varit der på länge.»
»Till kyrkobyggnaden, farbror... Hvad tänker farbror
på?» — Alfhild spratt till, en glädjestråle blixtrade i hennes
ögon, men den försvann på ögonblicket. Hon log med sorgset
vemod. »Det går ej an!» menade hon.
»Går ej an att se huru vår nya kyrka skjuter upp?
Jo men, gör det så. Det är ej säkert, att han är der nere,
och om han är der, nå, hvad se’n? Du skall väl någon
gång se honom, och jag tror, att du skulle bära din sorg
bättre, om du visste hvad det var som gjort honom ovänlig.
Det är ett konstigt sinne på den menniskan; ett godt ord
af dig skulle kunna lugna stormarne.»
»Ack ja, det har han sagt många gånger, farbror lille
— och om det bara icke vore orätt, om jag visste, att det
icke blefve värre, så.. . Ack, jag uthärdade aldrig, om han
skickade mig en sådan blick till som den, då lian gick härifrån.»
»Ah, det gör han visst icke! Han var väl uppbragt, och
som du vet, barn, äro då männens ögon inga kärleksbudskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
