- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
54

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Då skulle jag utbe mig, att min mor täcktes säga
mig sin närmare tanke.»

»Men om jag ej kan det, om det mindre är en
konvenansfråga än en känsla, som hvarken har form eller namn,
men likväl är nog stark att göra mig obenägen för din
önskan , , hvad säger du då?»

»Då säger jag, med all skyldig vördnad, att ett sådant
fantom ej bör inverka på det beslut, jag redan fattat. För
fakta skulle jag böjt mig, men för en känsla utan både
form och namn — icke.»

Albano bugade sig och tog efter sin mössa för att göra
ett slag på borggården. Vid denna tid plägade arkitekten
komma hem. Grefvinnans förlägenhet ökades i hvarje
ögonblick, och att nämna för sonen de skäl, som inverkade på
henne, hade varit att gjuta olja på en ännu sakta brinnande
eld, hvilken då skulle flammat upp i härjande lågor. Hon
teg således och ångrade, att hon, genom ett enda vädjande
till hans eftergifvenhet, försökt det fruktlösaste af allt, nemligen
att bringa honom från hans en gång fattade beslut.

»Befaller min mor något vidare?»

»Icke det minsta!» svarade grefvinnan med konstlad
fattning.

Albano lemnade rummet.

»Jag vill tala med min man!» sade grefvinnan och
tog vägen genom en korridor, som ledde till den del
af den vidlyftiga byggnaden, i hvilken husbondens rum voro
belägna.

Hon gick genom förmaket och knackade på dörren till
läskabinettet.

»Kom in!» ljöd grefvens röst, men uttrycket liknade
mer ett bestämdt afvisande. Emellertid öppnade hennes nåd,
och grefven syntes så förvånad vid det oförmodade besöket
af sin gemål, att han knappt kom ihåg att bjuda henne
plats i sin beqväma soffa. Denna intog hon likväl ganska
obesvärad t, och han, som ej var i stånd att gissa hvad
ämnet skulle bli för deras téte-å-téte, sade blott: »Nå, min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free