Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott hans ögon som vågade ett djerflt språng. Hvad Telma
beträffade, föreföllo alldeles samma tecken som förut, ökade
med ett lika litet gynsamt, nemligen, att hon med orolig
omsorg undvek att vara ensam med Leiler.
»Visshet skall jag hafva till hvad pris som helst!» hade
Albano tusen gånger sagt till sig sjelf, men då tillfallet
härtill alltid undflydde honom, ville han skjuta på händelsernas
hjul, efter det i hans tycke icke rullade fort nog^ Det föll
honom slutligen in att begagna Telmas oskyldiga böjelse att
rida såsom räfsax, och med tanken derpå var också beslutet
fattadt.
Efter en qvarts timmes vandring af och an hörde han
hofslagen af en häst, och några minuter senare syntes
arkitekten, på den vackra glänsande springaren, skjuta fram
som en pil. Utan att gifva akt på grefve Albano, hvilken
stod i skuggan af en lind, helsade han vördnadsfullt uppåt
östra flygeln, var derefter med ett lätt språng ur sadeln, och
blottande hufvudet än en gång, lät han en blick, en blick,
så olik hvad Albano tänkt sig, ej mild och smäktande, utan
snarare spotsk och tankediger tränga genom det lätta löfverk,
som skuggade frökens fönster i stället för de fråndragna
jalusierna. Om Telma stod vid fönstret kunde Albano icke
ee, men han anade att hon i närvarande ögonblick insög
den farliga njutningen att betrakta hans hatade rival.
Grefve Albano befalde emellertid öfver sina
sinnesrörelser genom en förmåga, som endast den vilda önskan
att se saken på närmare håll, kunde ingifva, och framträdde
med en artig bugning, då Leiler, klappande den löddrige
hästen, anbefalde den i stalldrängeris omvårdnad.
»Ni är en skicklig ryttare, herr Leiler», sade grefven,
»det är ett nöje att se er till häst.»
»Jag har någon öfning och är dessutom road att ridal»
svarade arkitekten, som trodde det vara fråga om en vanlig
artighet, hvilken likväl från grefve Albanos läppar alltid
föreföll litet oväntad.
»I anledning af denna konst, har jag en anhållan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
