Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af arkitektens bemödanden att få frökens fot i en passande
ställning till stigbygeln, hvarmed det icke gick särdeles fort.
Jorden brände under Albano, då han såg Leilers hand
omsluta den lilla ridstöfveln af rödt marokin och vända den i
alla rigtningar, hvarvid Telma glödde som den innersta
purpurn i en törnros ... »Vet jag ej nog ännu?» frågade
han sig sjelf gäckande, då Leiler, med en lätt bugning och
en rörelse åt mössan, trädde till baka och mottog en tacksägelse
i böjningen af Telmas hufvud, ja en böjning, som tolkade i
fri öfversättning den qvalde brudgummens hemlighetsfullaste
tankar.
Arkitekten sprang nu med ett enda hopp upp på sin
egen häst. Telmas ögon följde hans rörelser med Ufligt
deltagande, men just då den farliga ridten skulle taga sin början,
framträdde stalldrängen med en tredje häst, och grefven
sjelf syntes på slottstrappan.
»Ärnar min far också rida ut i dag?» frågade Albano
i en ton, som liknade en persons, från hvars hjerta en svår
tyngd fallit.
»Ja, jag tänker eskortera min tillkommande sonhustru
såsom hedersvakt», svarade grefven småleende och kom
lyckligt upp i sadeln. Leiler var för mycket van att
be-herska sig, att minsta spår af felslaget hopp kunde blifva
synbart i hans drag: tvärt om fann han nöjet af grefvens
sällskap oskattbart. Kanske fann han det äfven så i
verkligheten. Det räddade honom från hans värste fiende,
nem-ligen hans egen fruktsamma andes onda instinkter. Hvad
Telma fann vet man icke, ty ehuru hon sade: »Ack, söta
onkel, så roligt!», hade dock den långa svarta slöjan nu
blifvit så tätt sammandragen, att ingen skymt af hennes
ansigte var synligt.
Nu satte sällskapet sig i rörelse, och grefvinnan, som
bakom de tunga röda gardinerna i försalen betraktat det
föregående uppträdet och ganska väl märkt alla sonens skiftande
rörelser, andades nu först ut och tackade gud, att hon talat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
