Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt hade de fyra förfärliga veckorna förflutit,
Telmas noviciat för hennes invigning till sitt nya lif.
Det var aftonen före hennes bröllopsdag, den 15
november, en dag inskriften med outplånliga bokstäfver i H:ska
familjkrönikan. Friherrinnan Rawenstein hade redan tidigt
på morgonen anmärkt, att det hade fallit regn i brudkronan
så framt det varit sjelfva bröllopsdagen, men nu var det
brudgummens dag, och den såg så mulen och dimmig ut,
som om solen ej med en enda stråle velat upplysa hans
tillkommande färd på äktenskapets bana. Detta var dock
endast gammalt skrock, hvilket folk af upplysning ej trodde
på. Hvad regnet beträffade, tycktes likväl friherrinnan hafva
räknat miste, men stormen tilltog efter middagen allt skarpare,
och det hven och pep och gnisslade genom korridorerna,
så att husets af och an springande domestiker kände sig
liksom fattade af en hemsk känsla och flämtade många
gånger ut ljusen i brådskan för att hinna nästa dörr . . Telma
satt ensam i sitt yttre rum, med händerna lagda öfver hvar
andra i knät. Hennes ögon stirrade på den skyhölj da
himlen, der ingen enda stjerna ville uppgå för att sprida ljus.
»Nej, nej», sade hon halfhögt, »de hafva alla slocknat
liksom mina späda förhoppningar! Jag har nu mera hvarken
hopp eller önskan: i morgon är min begrafningsdag, och
då måste det oroliga hjertat ligga stilla. Det har uppgjort
sin räkning... det börjar redan dö, ty jag känner ej mera
någon oro brinna i min själ, ingen önskan mera — o, jag
är förfärligt fattig!»
Då rörde sig några svaga minnen längst bort i hjertats
bakgrund, och för det inre ögat framstodo de svarta
formerna af berggrottan. Telma hade icke varit der under
hela detta år, men nu, o, om hon blott några minuter finge
stå vid balustraden och lyssna utåt sjön efter de välkända
tonerna! De kunde väl icke höras mera, men hon finge
lyssna till stormens gny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
