Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det var allt det samma, när han kom hem också»,
sade Börje, »men di har ju länge talat på, att det var
liksom väl mellan honom och prostgåls-mamsell och att
han för hennes skull skall skiljas från hustrun, och då var
det nog något, som jagat upp blodet på’n, då han for från
ert. Frenkman är allt en karl, han, att säga ett ord så
godt som två, när det gäller, och han tör låtit honom veta,
att han håller sin dotter för god att ge till en, som redan
har hustru.»
»Jaha, husbond vet allt hvad han gör! Men hur tog
grefven fast’en då han var sjuk?»
»Det gick lätt. Hans nåd mena tro på, att
byggmästarn var skyldig till den stora rysligheten och att han
aldrig skulle komma på fri fot om inte för att gå till
stupstocken. Och så sattes vakt för dörren, och länsman
skickades eller och förde till protokoll allt hvad han hörde, men
di kunde inte forsla af honom förr än doktern sagt, att han
var vid helsan. I går och i dag har han varit oppe, och
i mor’n klockan åtta kommer länsman igen, och då ska
di ha’n i häradshäktet.»
»Men innan dess», sade i halfviskande ton Sven, den
tredje af drängame, hvilken hittills suttit tyst och
fundersam, »kunde vi väl tala med honom, antingen du eller jag,
Börjel För se, går vårt vittnesmål bort, så vill jag inte
ge fyra runstycken för hans säkerhet, och jag tycker som
så, att han gerna kunde betala...»
»Håll inne med så’nt prat, om du inte vill ha dej en
sinkadus för örat!» svarade den store, bredaxlade Börje med
vredgad röst. »Jo, du är en vacker en, du! Det hade väl
ta’t bättre, om hans nåd i går låtit kalla upp dej i ställe
för mej. Nå, nå, jag säger inte, att han partu ville muta
mej för vittnesmålet just, men han tog mej in i
lönkam-marn och sa’: ’Du, Börje’, san, ’du kunde aldrig höra
på-det afståndet något skratt, du har bestämdt hört miste?’
Men då sa’ jag helt frimodigt: ’Hans nåd», sa jag, ’jag
sätter min själs salighet i pant på, att det var grefve Albano
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
