Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att offra mitt eget lif för att rädda Telmas och att lönen
derför blef förräderi.»
»Vi måste förlåta våra ovänner!» hviskade Alfhild.
»Ja, då jag blir ett helgon som du . . . Men, dyra
Alfhild, än en gång ... gå ej till fönstret! Ty om jag visste,
att du i det ögonblicket betraktade mig, skulle jag, Guds
död.. . vara i stånd att känna svaghet» ....
Afskedet var forbi. Alfhild återfördes af gubben
Borgstedt till sitt rum, och arkitekten gick den öfriga delen af
natten fram och till baka i sitt. Han var ej i stånd att
njuta ett ögonblicks hvila, och om ögonlocken någon gång
nedtyngdes, spratt han genast upp, ty erinringen af Telma,
med de hvita spridda fingrarne tryckta mot hans kind,
framstod på ena sidan, och på den andra hade han sin bleka,
sörjande Alfhild.
Tanken på morgondagen hade just nu minsta delen i
hans våldsamt upprörda tillstånd, ty i denna punkt voro hans
djerfva mod och fasta vilja tillräckliga för att uppehålla honom.
Han visste, att han ej kunde fällas, men i hotande skepnad
framstod föreställningen, att han må hända icke kunde bevisa
sin oskuld, utan att en misstanke skulle komma att häfta
vid hans rykte.......
Strax efter klockan åtta på morgonen tillkännagaf ljudet
af ett ensamt åkdon, hvars grofva hjul skallrade mot gårdens
stenläggning, äfvensom ankomsten af en herre i blå
öfver-rock med hvita knappar, att tiden var inne.
På arkitektens läppar krusade sig ett hårdt leende. Den
stolte, okufvade mannen måste här låta kufva sig. Han kunde
blott med kallt förakt foga sig i det han ej förmådde
ändra.
Också var all sinnesrörelse dämpad och anletsdragen
lagda i den passande formen af orubbligt lugn, då länsmannen
inträdde jemte gamle Borgstedt.
Med vanlig höflighet besvarade Leiler helsningen, och
utan minsta tecken till oro eller vankelmod ordnade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
