Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dragen af deras nu i guds vida verld utvandrande son. Jag
hade mycken fallenhet för porträttmålning, och under lediga
stunder hade jag aftagit min egen bild. Jag visste, att det
skulle bli den käraste skänk, som jag vid min afresa kunde
lemna dem.
Men jag får icke dröja vid de solljusa minnena från
första delen af mitt lif.
Med varma välsignelser och tre skjortors tillökning i
mitt linneförråd sade jag farväl åt de vördade, evigt
oförgätliga varelser, hvilkas rena och djupa kärlek bibringat mig
den enda tröst, det enda stöd, som under mörkare skiften
skulle återskänka mig mod och hopp.
På möjligheten af detta tänkte jag likväl icke då. Mitt
sinne var lätt och spänstigt liksom min kropp. Inga
bekymmer och inga penningar! Och hvart jag kom, blef jag
väl mottagen. Det mynt, jag begagnade till betalning för
nattqvarter och mat, bestod i små karrikatyrer eller groteska
målningar, förfärdigade i gross. Endast i städerna nödgades
jag anlita den lilla hufvudkassan.
Denna oskyldiga vagabondlefnad hade en oändlig
rikedom på små äfventyr. Men de hafva bleknat bort under
en tid, hvars graverande följder uppslukade de mest
kraftfulla dagarne af mitt lif.
Sedan jag en längre tid uppehållit mig i Göteborg, der
min talang såsom porträttmålare förskaffade mig både arbete
och anseende, begaf jag mig, tvärt emot mina vänners
tillstyrkan att stanna qvar, å nyo ut på vandring. Jag
genomtågade Halland och Småland och var redan med halfva foten
i Skåne, då jag, helt trött, en afton upptäckte tornspiran på
en kyrka och något längre bort de väldiga murame af ett
slott i götisk stil. Vid anblicken af så lofvande utsigter
drog jag genast foten till baka och beslöt att ännu rasta litet
i det landskap, som redan visat sig så gästfritt mot mig.
Jag skyndade på min gång för att icke för sent oroa mitt
blifvande värdfolk, och solen var icke fullt nere, då jag med
ondo och godo sökte tillvägabringa ett fredsfördrag med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
